Jag lade ut Jan Myrdals text ”Storkrig i Europa nu möjligt, nästan troligt!” (rubriken är min) för att jag anser att den bör diskuteras – inte för att jag vill förmedla den ”rätta analysen" av läget. Poängen är att jag inte vet, utan vill komma närmare en vettigare syn på läget än vad våra gängse ledande massmediala kanaler förmedlar.
Här på bloggen har eftertänksamma synpunkter kommit, vilket vidgat och fördjupat perspektiven. Vi har bland annat fått motbilder som säger att ett storkrig trots allt inte är så troligt. Vi har fått skeptiska funderingar om Myrdals sätt larma och se det för mycket i satellitperspektiv. Det må vara hur som helst med det. Alla hoppas vi väl på att Myrdals "prognos" är överdriven. Men tänk om ... Han ser alltså denna risk klart och tydligt och det tycker jag vi bör diskutera.
Själv lutar mig mycket mot bedömningar som den av <a href="http://www.dn.se/debatt/rysslands-och-ukrainas-band-ar-starkare-an-andras/" target="_blank" rel="nofollow"><strong>Sven Hirdman</strong> i DN 2014-04-04, Rysslands och Ukrainas band är starkare än andras</a> eller <strong>Torsten Kälvemarks</strong> blogginlägg på <em>Tidens tecken</em>:
<a href="http://tidenstecken.wordpress.com/2014/03/02/iakttagelseformaga/" target="_blank" rel="nofollow">Iakttagelseförmåga 2014-03-02</a>,
<a href="http://tidenstecken.wordpress.com/2014/03/05/quisling/" target="_blank" rel="nofollow">Quisling 2014-03-05</a>,
<a href="http://tidenstecken.wordpress.com/2014/03/18/alandsfragan/" target="_blank" rel="nofollow">Ålandsfrågan 2014-03-18</a>,
<a href="http://tidenstecken.wordpress.com/2014/03/21/svoboda/" target="_blank" rel="nofollow">Svoboda 2014-03-21</a>
och flera andra som jag just nu inte kommer ihåg.
Jan Myrdals text har en viktig poäng i att det faktiskt finns en punkt då krig kan bryta ut. Där det börjar snurra igång så att alla tappar kontrollen (vilket Steigan påpekat) och alla med intressen i denna konflikt måste delta för att inte förlora allt, vilket gör att även Norden kan dras in. Det här ligger i krigets natur. Kanske den punkten närmat sig? Det är i så fall illa nog. Med tanke på alla som vittnat om att EU, USA/NATO faktiskt agerat okunnigt och dumdristigt provocerande känner jag ibland kalla korar efter ryggraden av det som nu pågår i östra Ukraina. Situationen är farlig, såvida mitt omdöme inte helt sviker.
Jag lade som jag brukar ut en länk till blogginlägget på facebook och fick där en hel del gillande och hela 26 delningar. Sidan har lästs mer än 1500 gånger på drygt två dygn, vilket är rekord tror jag. Myrdal behövs alltså i debatten.
Men på facebook kom också kritiken mot att jag över huvud taget lyft fram Jan Myrdal på min blogg. Här skriver de emellertid inte. Frågan som ställs är om jag totalt förlorat omdömet eftersom Jan Myrdal har så många lik i sin garderob.
Men! Självklart kan man både vara kritisk till Jan Myrdal i olika avseenden och ta hans kunskap och skriverier på allvar. En passus i ovanstående text jag djupt ogillar är: "Ryssland kommer då att tvingas inleda ett krig i Europa som blir vad som kan kallas ett ´rättvist krig´". Vadå "rättvist"? Finns det "rättvisa krig"? Inte i människors värld dock. Bara i en slags teoretiskt "kommunistisk" skriftvärld. Så tar vi också det till diskussion.
Men nidbilderna av Jan Myrdal, som tycks vara mer regel än undantag i vida kulturkretsar, ogillar jag instinktivt och jag har mycket svårt att acceptera att bli betraktad som suspekt person för att jag tycker att det Jan Myrdal skriver bör diskuteras.
Men alltså, det här är inte en diskussion om Jan Myrdal, utan en diskussion om risken för storkrig i Europa efter Maidanrevolutionen (alternativt Maidankuppen).
En sak till: Synen på Ryssland är en vattendelare i debatten. Jag uppfattar det som att parallellt med nidbilderna på Myrdal frodas synen på Putin som den nye Hitler. Hans djävulska plan att till en början lägga under sig allt som Sovjetunionen förlorade efter 1989 genomförs nu steg för steg. Steg 1 Krim, steg 2 östra Ukraina o s v. Mot det här står alla som försöker i olika tonlägen kritisera EU/USA/NATO och ”ryssfiendena” i Ukraina.
Men för mig är det uppenbart att fascistiska element opererar på båda sidor och mot varandra i denna konfrontation. Det är alltså inte fråga om ”Putin mot fascismen” eller ”fascisten Putin mot mänskliga rättigheter och demokrati”. Det måste vi nog kunna hålla i skallen.
Det har efterlysts ”en tredje ståndpunkt” som skulle kunna rädda Ukrainas oberoende och självständighet med bevarade goda förbindelser med Ryssland – men utanför Nato och EU. Den tror jag på.
↧